söndag, 30 november, 2014


– i vanliga fall uppfattar jag det som lyx att jag faktiskt numer inte behöver störta upp på måndagsmorgnarna (frånsett mina promenader med maken till badrummet vid olika tidpunkter, men jag behöver inte UPP), jag har slitit rätt många måndagsmorgnar med ovilliga familjemedlemmar. Och mig själv.

Fast lite lyx är det allt att kunna hjälpa till, också en måndagsmorgon. Äldste ska lämna in bilen – igen – i morgon bitti, så då kommer jag att stå där utanför och så snabbt som möjligt skjutsa honom till jobbet.

Och sen på eftermiddagen har jag tänkt dumpa alla lucialinnen som jag har i en låda på vinden på honom. Med två döttrar som växer kan dessa särkar i olika storlekar komma till pass åren som kommer. När vi flyttade hit hade jag en dotterdotter och hon bodde inte ens i Sverige, så jag tog med hela packen hit. Bra om det kan användas.

– ett stort, faktiskt. Vi diskuterade julklappar till dottersönerna, föräldrarna och jag. Det visar sig att dom ju har sett Harry Potter-filmerna, men nu har Vinterbarnet börjat läsa böckerna och är alldeles förtjust. Han hade sagt – ‘men böckerna är mycket bättre än filmerna, mycket mer detaljer, det händer mer, man får föreställa sig’. Och jag blir så uppriktigt glad för hans skull, kan han tänka så och se det, tror jag att han får ett rikt liv.

Och det hjälps inte, jag tjatar om det varje år, men i år är det precis som när han föddes, han föddes måndagsmorgonen efter första Advent. Jag hade tagit tåget söderut på söndagskvällen och sov över hos vänner, jag vakande faktiskt ungefär när han föddes och hörde koltrasten sjunga i trädgården där. Fast det visste jag ju inte. Och jag skulle kunna på decimetern peka ut var jag stod när maken ringde och berättade. Sen hade han lite försprång för han var på väg till närmaste större staden och kunde titta upp på BB när den lille var så där fem timmar, jag kom inte förrän dagen efter. Och där jag var fick jag ett litet glas bristol cream till förmiddagskaffet i min egenskap av nybliven mormor.

så är vi nu totalt stoppmätta. Jag ska sätta fram en mycket enkel kopp té, i mitt fall utan tilltugg. Tvåan hade snudd på överträffat sig själv och jag var glad att jag lyckades hålla mig vaken på hemvägen. Som tårta hade hon gjort en citronmarängpaj. födelsedagsbarnets önskan. Och han blev så lycklig över sitt presentkort på appar.

Sen hade maken och svärmor en rätt lång konversation, där hon var absolut säker på att han inte hade sagt nån tid när vi skulle hämta henne – och han hade sagt, jag hörde – och han ville inte ge sig. Så nästa söndag ska vi till minsta barnbarnet och då kommer maken verkligen att tjata om tiden med henne, gissar jag.

Men en bra dag har det varit. Och jag lyckades att inte köra på någon av alla dessa som helt utan reflexer och utan att titta ett dugg bara klev ut i gatan under pågående skyltsöndag här.

då. Jag bidrar med en liten bild från min kyrkbänk. Jag hade ju kunnat visa något med mer action i,  som mannen som spelade dragspel eller så,  men det får vara så här.  Sen fikade vi,  en alldeles nybakad saffranskaka var en höjdare. Och nu vilar sig maken och jag har plockat fram en påse ur frysen och är tacksam för det.
Och solen finns här,  lite tveksam kanske,  men ljuset betyder mycket.

image