torsdag, 27 november, 2014


– får man väl säga, och jag kan bara hoppas, verkligen hoppas, att den blir lugnare än den förra för maken. Mig också iofs, men jag kom enklare undan den här gången, jag somnade mellan varven. Fast självklart är det tröttsamt att vara uppe fyra gånger.

Och jag funderade över det här med väntrum, vi satt ju där svärmor och jag. Det är en ganska öppen miljö, man ser alla som kommer in, det är avskärmat med en halvvägg mot kassan och så sitter man där vid små runda bord med ett par dm till nästa. Och där satt en man som tydligen väntade på sin hustru som var inne hos läkare och labb och så ett par som tydligen var bekanta med den här mannen. Jag tittade så där hastigt som man gör, jag kände inte igen någon av dom, men det hindrar inte att man efter en kvart vet mer om dom än man skulle vilja. Och när jag tittade till på mannen i paret som satt där så såg jag att han tydligen hade kateter, för hans urinpåse hade ramlat ner i ankelhöjd under byxkanten. Och när han väl hade fått komma in till läkare, så satt hans hustru och redogjorde för hur ofta han brukade spy, tydligen inte vinterkräksjuka utan mer pågående. Och bredvid dom satt dessutom nån jag känner lite grann, men han drack bara kaffe och låtsades inte alls se mig. För all del. Jag skulle ändå inte frågat honom varför han satt där.

skickade ju Yngste efter och den kom i går, så nu kan vi koppla ihop min lilla dator med tv:skärmen, alltså maken kan se sina skittrista svartvita journalfilmer om smalspåriga järnvägar i tv-format. Jag fegade ur lite när sladdeländet dök upp, men så hade jag lite sms:kontakt med Yngste och han frågade om sladden kommit och det fick jag ju medge, så han uppmuntrade (hm) mig att göra nåt åt det då. Så maken fick se 30 min tyst svartvitt östgötskt landskap utefter smalspår hit och dit, han var mycket lycklig. Och vem är jag att ifrågasätta folks passioner.

Och Äldste ringde, han hade beställt en present till svärdotterns födelsedag och den hade han uppgivit vår adress på och ville förvarna, så jag inte skulle bli alltför häpen.

Och hade jag inte haft skjutsandet av svärmor i morgon, så hade jag kanske fått stolen klar. Kanske. Jag har bestämt att ändra lite och det kan ta lite extra tid, lite fler spikar som måste dras ut innan jag kan börja sista varvet med att slå i nya. Äldste hade efter viss startsträcka själv klätt om pallen till laminofåtöljen han fick överta när vi flyttade. Jag insåg då att den såg lite sliten ut, och eftersom man kan köpa ny klädsel, så gjorde jag det. Men det har inte upplevts som ett lockande projekt förrän nu, kattens ankomst i deras liv hade väl varit spiken i kistan där. Fast uppriktigt har den ändå hållit väldigt bra.

när jag steg ur bilen, inte särskilt mycket sol, men nu regnar det iaf.

Och svärmor och jag har varit hos läkaren, som jag misstänkte var det samma läkare som maken hamnade hos en gång, en fantastisk man född i trakten av Medelhavet. Och när han sa hennes namn for svärmor upp i sin vanliga fart och praktiskt taget sprang före honom till undersökningsrummet. Han blev alldeles betagen av denna 93-åriga dam och hon i sin tur föll rätt rejält för denna vänlige man med vackra ögon och charmerande sätt. Hennes blodtryck? Nja, för högt var det allt, så hon fick en kompletterande medicin och fick ta tre provrör på labbet. Och hennes ekg, nja han sa att om det varit mitt hade han inte varit nöjd, men för en kvinna i svärmors ålder var det inte alls illa. Och han försökte förmana henne att hon inte får klättra upp på stolar och så.
Hon var rätt nöjd efteråt. Om tre veckor bokar jag en tid hos distriktssköterskan (och går med), så får vi se. Och vi hämtade medicinen och jag körde hem henne. I morgon ska vi ut till hennes bror, utan stolsklättrande då. Kan man hoppas.

Och jag fortsatte till maxi och biblioteket, så nu är jag lite matt. Jag har nog inte gener att bli 93, tänker jag.

– och nu är det morgon igen. Det är vi ganska tacksamma för hos oss. Och jag håller maken under hårdbevakning eftersom jag vet hur snabbt det kan hända saker och eftersom jag aldrig riktigt slappnar av. Och i natt har han varit fyra vändor till badrummet. Efter den tredje gav jag honom en extra värktablett, då (03.25 så där) hade han inte sovit alls, men han somnade sen. Och jag kan bara konstatera att jag sov tungt hela tiden, dvs när jag inte blev väckt för badrumsgåendet, och då är det lite jobbigt så där i allmänhet.

Vi är ense om att han får gå och vila tidigare än vanligt i dag eftersom vi måste äta tidigare (svärmor och läkaren).

Och jag har tvättat en maskin och ska gå och banka lite på stolen innan maken ska sova. Det är rentav möjligt att jag skippar limpbakandet i dag, då är jag trött, kan jag säga.