Tigerliljan's Weblog

Så passar jag på att bomba med bilder så att jag kan komma ihåg sen hur det var – först förmiddagens morotsmuffins, dom som snart ska frysas in

Och sen är det dom alldeles vanliga limporna. Det kan möjligen vara lite oväntat att jag flätar dom,  men jag tycker det blir bättre så. Och snyggt också.

– just nu sitter jag iofs framför datorn och tittar och läser besynnerligheter, dvs vilar. Men jag cyklade till biblioteket och lånade nya böcker. Maskinen ville inte ta emot dom gamla, så jag fick lämna över disk, streckkoderna vill inte, ny maskin ska komma efter nyår.

Och sen bakade jag en sats morotsmuffins och en limpdeg står och jäser. Det kan tänkas bli mer cookies, den halva satsen häromdagen försvann oväntat fort. Fast om jag gör en hel så lär den bli kvar längre, sonen åker österut nästa vecka.

Och lamporna är tända förstås, halv tre är det skymning. Men jag är ändå glad över att tre orkidéer har bestämt sig för att blomma. Den vita cyklamen som svärmor presentade maken på födelsedagen för drygt en månad sen är hyfsat pigg fortfarande. Men jag börjar fundera på amaryllis. Snart så.

på vår gård nyss, den gjorde faktiskt det. Den ser väl något jag inte ser, för här sjungs inte så mycket. Delvis för att jag inte alls kan just nu, ingen kontroll över rösten alls, maken är lite besviken att vi inte kan sjunga completoriet alls utan bara läsa. Men fågelns sång var klar och vacker.

Och i natt traskade vi två gånger till badrummet. Och jag vet, jag är tacksam att han vaknar. Men jag saknar nattsömn, det gör jag. Och när det sen var morgon funderade jag på om jag skulle försöka mig på en promenad, men det blev inte så. Jag har en åldrig god vän som säger – ‘jag tror faktiskt inte att det är min kallelse att svimma i mässan och dra all uppmärksamhet till mig just där’, och ungefär så är det med promenaderna också. Inte ska folk behöva plocka upp mig och bekymra sig över mig där.

Sen var det dags för frukost, gröten var beredd i tallrikarna och maken var hämtad, han stod framför bordet och jag sa, som vanligt, – ‘och så ett litet steg åt höger’, han missar alltid var han står eftersom han inte har så vidare kroppsuppfattning, och jag vänder mig mot diskbänken och spolar vatten i grötkastrullen. Ett rejält kraschande bakom mig. Maken har råkat få vänsterarmen fel och drog ner assietten på golvet. Jag plockade upp bitarna och letade upp medicinen, som alltid ligger på den. Och jag var tacksam att det inte var gröttallriken, det hade blivit mycket kladdigare och sen hade maken behövt få min gröt och jag hade fått äta yoghurt och flingor.

Men dagen kunde börjat bättre. Fast sen sjöng ju fågeln.