varit natt hela dagen? Det känns så. Och jag tror inte det beror på förkylningen, fast den bidrar säkert till känslan av att nästan inte ha huvudet över vattenytan.

Men jag tog mig samman och åkte ut till kyrkan i skogen, på vägen dit blev jag omkörd av bilar som verkligen inte alls höll hastighetsbegränsningen. Visserligen ser man mötande ljuskäglor, men lite stressigt är det ändå när vägen svänger och är lite backig och andra bilar bara drar om. Hur många liv dom nu har.

Sen kom jag fram och det regnade inte iaf, och jag var först och visste inte var lysknappen fanns, så jag stod en kort stund i mörkret och höll förmodligen på att skrämma stackars prästen som dök upp. Men sen blev det ljus och värme. Och jag tittar på kalken som lyfts, världen runt som speglas i silvrets mjuka glans, och jag är ordlöst tacksam.

Och hemma har jag röjt köksbänken och skurat handfatet på toaletten, nödvändigt det också. Tid och evighet.