tisdag, 18 november, 2014


var det, men det hjälps inte. Yngste är och tittar på hockey, så jag tittade på Bones. Hennes praktikant hade brutit armen i en hockeymatch och hon blev misstänksam och kollade upp, han hade Ewings sarkom. Och jag minns det där föräldramötet som en pappa till en av ungarna inte kom på, för han hade varit och spelat korphockey och brutit armen. Jo men visst, Ewings sarkom. Det gick inte så bra, det tog ett och ett halvt år om jag minns rätt, kanske rentav två. Äldsta och den mannens son gick i sjuan, vill jag minnas, när han dog. Och väldigt många minnesbilder ramlar över, faktiskt.

Och samtidigt, som Booth säger i serien, man får dansa till den musik som spelas, ibland får man dansa långsammare.

den tvåfärgade grå tröjan nyss, jag fryser förtvivlat så här på eftermiddagen. Antagligen en kombination av förkylningen och ren trötthet. Och Yngste drog ner mössan och svepte halsduken runt sig och åkte till närmaste större staden för att se hockey med en kompis. Halsduken är en i lagets färger. Och jag försöker komma ihåg vad jag måste göra i morgon, tiden rinner ju mellan fingrarna. Men jag har åtminstone bestämt vad vi ska äta, fisksufflé blir det, eller snarare fiskpudding kanske. Det beror på vilka referenser man har.

Och jag läste om att det kommer att bli chokladbrist. Ingen måtta på eländet. Morotsmuffins kanske?

på den tiden jag köpte metalltraktorer och diverse redskap, ja såna där leksaks- alltså, Äldste sonens favoriter. Nu satte jag in en symbolisk summa på hans konto med tanke på alla vinterdäck och alla bilreparationer som behövs.

Och så snyter jag mig rätt ofta. Och hänger tvätt.

Och sen funderar jag på att i år är nog första gången som jag inte träffar något av mina barn på deras födelsedagar. Så kan det bli. Själv åkte jag nog hemifrån på födelsedagen rätt snabbt, faktiskt, tror sista gången jag var ‘hemma’ var när jag fyllde sjutton. Sen minns jag att tanken var att min 30-årsdag skulle firats hos min mamma (pappa var död) med diverse familj med, och så blev jag sjuk, feber och elände och allergi mot penicillinet jag fick, riktigt dålig. Och min mamma var så besviken på mig och jag satt där och frös och svettades med telefonluren i handen. Så kan det bli.
Och just nu längtar jag bara efter mars eller så. Det är så mörkt.

Sen tänker jag på att man kan räkna alldeles fel också, många år sa jag att jag hade fått tre barn på sex år, hur jag nu tänkte där, för Äldsta var 4,5 när Äldste föddes och då fanns Tvåan, knappt två år, mellan.

– får man som bekant ha i benen. Först apoteket, tandborstar och näsdukar var planen. Tandborstar fanns, men näsdukar kunde jag inte alls hitta och personalen var upptagen med en kvinna som jag tycker är väldigt knepig, så jag ville inte blanda in mig i det. Men för all del, det måste ju finnas näsdukar på coop ändå. Jo visst. Fast där hade jag ju en lista och på den stod inte näsdukar. Så jag hann betala och stoppa ner grejorna när jag kom på näsdukarna, så det var bara att ta en vända in igen och att känna tacksamhet att jag inte hann hem åtminstone. Så nu kan jag snyta mig ett tag igen.

Och jag blir lite knäsvag efter såna här övningar, så nu får jag vila lite grann. Det känns lite löjligt, men det är bara att finna sig.