– eller vad man ska säga. Jag har iaf funderat på det sen i onsdags em. Då och då, inte hela tiden förstås. Jag gick förbi en gravsten som jag inte tittat särskilt noga på förut, nu noterade jag att längst ner hade man huggit in tänkvärda ord. För det är väl det man gör, man tänker efter och sen lämnar man nån sorts instruktion till dom efterlevande, eller tar dom efterlevande bara vad som helst och låter hacka dit? Ja, inte vet jag. Där hade det iaf hackats ung ‘I morgon är en ny dag’. Och väldigt ofta har det ju hänt hittills. Fast då, när man kilat vidare, gått ur tiden, lagt upp tofflorna – hur man nu vill uttrycka det – då är väl tiden slut ändå? Det blir inte alls en ny dag i morgon. För er ja, men inte för mig. Och jag råkar tro på att en dag kommer att vara den sista öht, men om den kommer i morgon är väl svårt att uttala sig om i förväg. Det har alltid varit svårt, därför har det varit lätt för knäppskallar att övertyga andra om att just dom VET minsann.

Så jag får väl ta ett snack med barnen att just det behöver dom inte lägga tid och pengar på.