blev jag allt av det oväntade. Jag rensade ju mycket begagnade kläder från Yngstes rum häromsistens. Och när jag rensade t-shirtlådorna blev jag lite ledsen, för det var en jag inte kunde hitta, en som han fick i julklapp för väldigt länge sen. Hans bror fick en likadan, fast aningen större. Jag hade tagit en bild när vi var och tittade på regementets dag när Äldste gjorde lumpen, och bilden föreställer Äldste i full mundering med hjälm med nät och hela rasket, som lyfter lillebror i keps ur stridsvagnen han fått titta på, båda skrattar och det är en så fin bild. Och nu såg jag den, Yngste hade den sparad bland dom han hade med sig hem igen.

Jag minns också att han tyckte maten var jättegod, potatismos och korv på papptallrik.

Det var ändå lite bra att han sen gjorde lumpen på samma regemente, äldre officerare frågade nån gång om han inte haft en bror som gjort lumpen där också, då hade dom varit yngre officerare. Att ha nån sorts gemensamma minnen. Fast jag vet inte om Yngste fick öva på att överleva på hundkexrötter.