tyckte maken, så jag räckte honom boken ‘Starka kvinnor som fört Sverige framåt’, så får vi se hur det går. Vi har kommit hem från Äldsta, där vi fick en mycket god gryta och sen glass och nybakad sockerkaka, som jag åt onödigt mycket av. Och parkeringsplats nästan utanför porten blev det också, praktiskt när jag ska packa in vår väskor i morgon. Det ska visst bli en ganska solig biltur. Vänner erbjöd oss stopp på hemvägen, men vi tackade nej, det hade varit trevligt, men jag utgår från att dom nog var lite trötta efter en mer ansträngande helg än vi haft. Och vi ska ju hem också.

Dagen har varit omväxlande, jag hittade till kyrkan vi skulle till, förbi en sjövik, böljande åkrar och kullar, så vackert. Och den vita kyrkan var alldeles lagom stor, rätt fylld blev den, psalmsången var fantastisk. Tur att väggarna var så stabila. Och när jag satt och väntade på att det skulle börja slängde jag en blick över axeln och fick syn på en kvinna från ungdomen, som just satte sig. Kanske inte helt oväntat men trevligt i vilket fall. Och efteråt tackade jag prästen som ledde Mässan och sa att jag förstod att han inte alls visste vem jag var, men han råkade faktiskt ha hållit ett par föredrag på den där kursen, när jag var arton och bodde här bredvid. Han påstod att han hade en bild av oss då, så han skulle gå hem och titta.

Och vi fick väldigt god mat där också och kvinnan jag satt bredvid råkade ha släktingar som bott i närmaste grannorten där hemma. Världen är liten.

Och dotterdöttrarna är betagande. Dom har en vandrande pinne. Mina döttrar hade också en vandrande pinne – som slutade vandra rätt fort faktiskt – men den här måste vara muterad på nåt sätt, den var snarast en vandrande gren, om man jämför.