med proffsmänniskan i dag. Lite märklig känsla, men vi får se hur det går.

Och när maken varit uppe vid fem, så svepte mörkret in över mig. Oron för dom omkring mig, barnen, maken, alla möjliga och omöjliga relationer. Allt jag gjort fel, allt som kunde varit annorlunda. Det svarta hålet öppnade sig och allt virvlade bokstavligen runt. Inte utan viss ansträngning tog jag ett vacklande steg åt sidan och koncentrerade mig på korta valda psaltarpsalmer, höll tanken där, och somnade så småningom.

Och i dag har jag genomfört en omflyttning av tavlor. Med alla dessa bokhyllor blir det inte mycket plats för tavlor, en vägg blev över när vi flyttade hit och där hängde jag tre tavlor med motiv från Rom, ett oljetryck av Jungfru Maria och två lampetter. Sen fick vi ett år senare två tavlor som jag också knölade upp där, men det har sett lite ojämnt ut i snart sex år. Men i går tog jag fram måttbandet och kom på hur jag kunde ändra och få – tycker jag – större harmoni i proportionerna. Så i dag tog jag fram stegen och hammaren och måttbandet. Jag blev så nöjd. Det ser ut som om det alltid varit så här. Tyvärr syntes det en fläck som tidigare hyresgäster åstadkommit nu då, men först försökte jag tvätta, det gick inget vidare, men ett tunt lager tippex, lite ojämnt anbringat, gjorde susen.

Och sen har jag talat med Yngste, han kommer hit nästa helg. Sötisen.