– det medger jag – när jag handlade middagen till i morgon. Fast kokosbollar ingick inte i planeringen. Annars är jag lite sjukligt förtjust i just det, såna utan kexbotten alltså. Men det får bli en annan dag. Jag plockade däremot med mig en påse ostbågar, en 120 g, bara två kr billigare än den större, men jag tänkte att i den större hinner dom bli sega (alltför sega) innan den är uppäten, så nyss hällde jag lite grann i en skål till maken. Och själv åt jag så där åtta stycken också.

Och jag tänker med tacksamhet på att jag kan välja. Alla kan inte det. Välja och välja bort. Avstå från det som inte är bra. Det gäller så många olika delar av livet. Förstås. Man kanske inte precis kan säga att jag lever ett minimalistiskt liv, men jag vill verkligen kunna vara mer oberoende av tingen runt omkring mig. Att kasta, att skänka bort, att rensa. Mer luft och ljus är väl önskan. Fast så är det bordet som svärmor älskar förstås. Men det är inte mitt val, fast det står här. Ibland får man kompromissa. Rätt ofta, egentligen.