Vi pratade om det här med matvanor för ett tag sen, Äldste och jag, och hur matvanor förändras genom åren. Han konstaterade att min mammas matvanor hade haft starka inslag av fett och socker, basen liksom. Så lite bättre har det allt blivit i mitt liv. Sen är det inte lätt att veta vad som egentligen är hälsosamt, det växlar lite med konjunkturerna, men nästan alla är förmodligen överens om att just kombon fett&socker är usel.

Veckan vi var borta satt vi ute på kvällarna med solnedgången i blickfånget och lite sammanlagda saker att tugga på och dricka till, jag hade ett rejält förråd torrostade salta mandlar och lite diverse. Och någon la fram en kaka marabou ljus choklad i bitar. Och jag tog en, möjligen tog jag en till sen, för det var så betagande gott, smälte i munnen och smaklökarna krullade sig av lycka. Och det slog mig att det var verkligen väldigt väldigt länge sen jag ätit just det. Tydligen bör det dröja rätt länge igen.

När vi var hos Tvåan pratade jag och svärdottern om det märkliga faktum att lilla nästminsta faktiskt inte tycker om choklad. Hur kan det ha blivit så? Med en mor och en farmor som älskar choklad borde ungen ha det i sitt genetiska förråd, hur konstigt som helst att det liksom hoppat över.

Och jag köpte en vattenmelon i går, när värmen kulminerat, jag är lite sen. Men det är varmt i dag igen, så jag ska tugga och känna att detta är också trevligt. Fast på ett annat sätt än marabou.