är att svärmor inte lyssnar. Att hon inte hör är en annan sak. Men nu hade maken sitt dagliga telefonsamtal med henne och då säger hon som den mest självklara sak att hon tycker att vi ska åka ut till Äldste om en halvtimme och titta på deras ganska nya kattunge och så kan hon passa på att åka till sin bror och baka lite åt honom (dom berömda 200 bullarna som hon brukar svänga ihop). Fast hon hade förstås inte alls pratat med Äldste, som mycket riktigt hade huset fullt av andra släktingar, så i dag gick det inte, men i morgon skulle det gå. Maken återkommer till sin mor. Han försöker förklara att i morgon em kan vi åka, men då vill hon åka på förmiddagen. Det är ingen bra idé av olika skäl, bl a för att jag har lite jag måste göra och maken behöver sin vila, i sht som det blev lite mycket i tisdags, värmen tar på honom och han ligger fortfarande lite back efter förra veckan, han vilar två gånger om dagen här hemma. Och det hade hon helt plötsligt ingen aaaaning om. Jag har väldigt ofta krockat med svärmors behov av spontanitet. Jag är tråkig. Så är det.