är också missöden. Jag greppade stolen, som maken sitter på när vi ber completoriet, för att som vanligt bära in den i sovrummet och var ouppmärksam, dörren stod lite öppen och stolen träffade den och jag fick ryggstödet med full kraft rakt i kanten på blygdbenet. Oerhört smärtsamt. Och dessutom stod maken och väntade på stolen och ville omedelbart veta varför jag skrek, så det var bara att pedagogiskt förklara, för han hade ju inte sett vad som hände. Det är inte det lättaste, när man egentligen vill ligga på golvet som en fotbollsspelare och rulla sig lite runt. Jag fattar att det antagligen är värre för manliga fotbollsspelare som har paketet i vägen där, men det var ändå rejält trist.
Men jag överlevde tydligen. Och kommer att se mig för ordentligt i fortsättningen.
juli 31, 2014 at 5:58 f m
Jag kan riktigt känna hur ont det där gjorde men samtidigt kan jag inte låta bli att le åt din beskrivning av att vilja ligga på golvet som en fotbollsspelare. Det är charmen med ditt skrivande alla dessa träffsäkra formuleringar. Du är en språklig begåvning! 😃
juli 31, 2014 at 8:39 f m
Men tack!