av tändvätska nådde nya nivåer i dag mellan 17.30 och 18.30. Det var så pass rejält att det kändes i vårt sovrum på övervåningen trots att balkongdörren var stängd. Äldste tittade in för att låna tejp vid kvart i sex och han flämtade i det närmaste när han steg in genom dörren. Fast jag antar fortfarande att man inte kan köpa en elektrisk tändare och anonymt lägga på deras uteplats. Men det är mer frestande än någonsin.

Och eftermiddagens traditionella åskväder dök förstås upp, lagom när maken och jag försökte följa dagens förlovning. Det gick ju så där, fast det berodde inte på åskvädret, antar jag.

Och jag kände mig nöjd när jag lyckats diska upp efter flädersafthanteringen, chokladkaksbakandet och jordnötssmörcookiesarna. Häromnatten när jag kände trycket över bröstet och undrade vart jag var på väg, så var löjligt nog ett bekymmer den stora odiskade kastrullen efter jordgubbsmarmeladkoket, som jag bara inte orkat ta tag i.  Samtidigt antog jag att kastrullen skulle möjligen vara ett mindre bekymmer i sammanhanget, men den fladdrade förbi i medvetandet. Så det känns bra att ha röjt nu. Kanske ska jag tömma soporna också.

Men jag ska passa på att diskutera Yngstes kvarlämnade prylar med honom, diverse underkläder och t-shirts som han förmodligen inte tänker ta i bruk mer. Jag ser möjligheten att tömma stora garderoben. Svarta plastsäckar kan det bli, fvb soptippen.