– i det närmaste. Limporna. För jag lyckades hålla mig vaken tills dom hade åkt in i ugnen och sen satte jag mig bekvämt till rätta och vaknade en halv timme efter sluttid. Klockan hade ringt och maken hade diskret sagt att den ringde och inte hörde jag det. Nå ja, krispig yta, kan man säga. Och jag är inte helt förvånad efter nattens usla utdelning.

Men nu har jag vaknat till igen och vikt sju skjortor, förr strök jag dom också, men det har jag slutat med. Det är tillräckligt tråkigt att vika.

Och skorpan i pannan efter skåpdörren har ramlat nu, så nu är det bara ett lätt gulfärgat märke i pannan kvar. Och jag tittar fortfarande misstänksamt på skåpdörren. Om den nu skulle anfalla igen.