i frid nu. Möjligen. Man bör väl kunna göra det när man fått vänlig uppmuntran. Om folk bara fattade vad det kan betyda – present company excluded, för jag är tacksam för uppmuntran här också. Fast här finns det ju den tysta majoriteten, säger jag med ett milt leende. Med den hjärtliga vänlighet, som är mig så egen, som en mycket älskad äldre vän sa, med viss självironi. Han var väl medveten om sin kärva framtoning.

Men nu hoppas jag på en lugn natt, att jag sover, att maken sover, att inte ortens motorburna ungdom tillbringar hela natten med burnouts i rondellen en bit härifrån. Åska utgår jag från att man kan räkna bort från möjligheterna just i natt.

Och lite lätt hungrig är jag, men det kommer väl en frukost när som helst. Förhoppningsvis.