– det ringde på dörren. Fd Bästa Grannen stod utanför. Hennes man hade sjungit i kören på torget och kören skulle hasta vidare till nästa uppdrag och då bestämde hon sig för att i stället gå upp till mig, så vi satt här i ett par timmar och pratade. Rara hon. Och en av hennes nära vänner hade fått en lindrig – men dock – stroke för två veckor sen och tappat talet, så självklart pratade vi en del om det. Och också om vårt fd gemensamma jobb, en angelägenhet som flöt upp häromveckan.

Hon är verkligen en av de bästa människorna som kommit i min väg, jag saknar den enkla närheten vi hade när hon bodde på svalgången här. Det blir inte lika enkelt av numer, tyvärr. Men hon cyklade hem när maken fick sin medicin.

Och jag ska snart sova. I morgon ska jag fundera lite över det här med släkt. För det har på sitt sätt dykt upp över horisonten i dag.