var det tydligen att börja svamla om vårtecken. Det snöar nu. Helt i onödan. Jag vet att det finns människor som gillar snö, jag hör inte dit. Min ena svärson t ex steg upp halv sex för kanske tio dagar sen för att hinna åka skidor tre km, – ‘för det är nog sista gången det går i år’, som han hade sagt och kommit hem mycket lycklig innan han bytte till tågpendlarkostymen. Han är så trevlig, men just det där är lite vrickat. Min andra svärson har som livsuppgift bl a att röja bort snö för klagande hyresgäster, så han har mer förståelse för min uppfattning.

Jag antar att det inte blir långvarigt eller dm-tjockt. Jag hoppas åtminstone. Och jag har varit på apoteket, två mediciner behövdes och båda fanns. Receptarien som i vanliga fall brukar prata som en kvarn uppfattade tydligen (eller också var han allvarligt sjuk och passade på att smitta mig) att jag inte är den där genomtrevliga kunden som vill snattra om allt under inköpet, men han gjorde samma fel som varenda gång ändå, dvs han kollar inte på receptlappen jag skjuter över samtidigt som körkortet, så då dyker min totalt tomma fil – eller vad det nu är i deras dator – upp och han kan säga  – ‘men här finns ingenting’ och så får han börja om med makens ränder då. Och det tog tid. Under tystnad. Alltid något.

Och snöflingorna är fler och större än när jag började skriva. Äääääh.