för sent kom jag. Tobaksaffären hade stängt två, jag trodde tre. Så då var det ju tur att jag hittade en alldeles ny ask i går i ryggsäcken som Yngste skulle låna. Han har åkt söderut, juniorhockeyVM, hoppas vi vinner. Och att han och ryggsäcken kommer hem oskadda.
Och i dag hade jag ingen notering på matschemat, det var nästan oöverstigligt just där och då. Men jag tittade på listan över grejor i frysen och det fanns en påse vi mycket väl kunde äta. Lättnad. Och brysselkål fanns det i grönsakslådan. Efteråt en ganska rejäl bit chokladtårta. Jag fryser i dag, sidanlångkalsongerna på inomhus också.
Och varför skriver jag? Mest för självterapi, skulle jag nog säga. Långvarig, skulle kanske någon annan tycka, inte mycket händer i mitt liv, men alla kan inte upptäcka Amerika eller penicillinet varenda dag. Det händer att jag tänker särskilt på någon när jag skriver, antingen någon jag träffat irl, eller någon som jag enbart har en bild av via ord. Men mest för mig själv. Och fortfarande händer det att jag hör rösten över axeln – ‘alla tycker du är löjlig’, men jag tänker att så må det vara då, jag tror inte riktigt att det är sant, om det är så får jag leva med det också. Och trots allt finns övertygelsen att vi nog är en ganska många som är ganska lika, löjliga eller inte. Jag kan bjuda på det. I dag och sen.
december 31, 2013 at 3:15 e m
Jag förstår hur du tänker med skrivandet 🙂
Mina hönshistorier återkommer, bara hönsen kommer hem!
Jag önskar dig ett riktigt gott nytt år 2014!
december 31, 2013 at 3:34 e m
Tack rara du!
december 31, 2013 at 4:06 e m
Du är banne mig inte löjlig, du är verklig, mänsklig och ganska härlig emellanåt.
december 31, 2013 at 4:31 e m
Men vad rart sagt! Och detsamma!
december 31, 2013 at 4:19 e m
Jag tror också vi är ganska många som är lika. Och löjlig är definitivt det sista ord jag kan sammanknippa med dig!
Kram och det bästa inför det som ska komma
december 31, 2013 at 4:36 e m
Det kan finnas många skäl till att man vill sticka kniven i någon, jag kan se och förstå. Och det gör ont. Samtidigt som jag vet att skörhet finns hos många. Och jag har inga bra och duktiga ord till dig, vad skulle du med dom, men du finns ofta i tankens närhet.
Kram
december 31, 2013 at 4:56 e m
Löjlig? Du? Ha! Tillåt mig småle.
Men jag vet, det fastnar, alltför väl oavsett vad vi andra säger. Men vi ger oss inte.
Tänk så här att jag började med att läsa din blogg, träffade dig ett bra tag efter live. Sen fortsätter jag läsa & försöker träffa IRL en gång om året. Bortförklara det om du är så larvig!?! Eller så är jag lika godkålsupare jag med. 😉
Kram
december 31, 2013 at 7:08 e m
Visst är det sorgligt att en del saker klistrar fast?
Och visst är det en fantastisk upplevelse när man har läst hos varann ett tag och sen ses irl och det är bara att knyta an där man vet att man är, man hoppar över den där osäkerhetsfasen, vi vet var vi står.
Kram
december 31, 2013 at 6:00 e m
Lyssna aldrig på dem som tycker att orden är löjliga.. De är underbar reflektion, rensning och allmän terapi. Och underbar hjärntumör!!
december 31, 2013 at 7:09 e m
Jag ler stort – tack!
december 31, 2013 at 9:37 e m
Det är intressant och vilsamt att läsa din blogg. Fortsätt gärna att skriva.
december 31, 2013 at 10:19 e m
Tack!