här. Maken pratade med svärmor som visste att berätta att lilla hittills Minsta nu är hos mormor och morfar och jag undrar förstås hur det är med svärdottern. Och jag vet ungefär hur tacksam man blir om folk ringer och säger – ‘är du hemma än?’. Det här med att gå över tiden för bf är en alldeles egen kategori tid, man kan inte ta sig för någonting. Åtminstone kunde inte jag det. Man vill bara komma igång, sen är det förvisso som barnmorskan sa sista gången till mig – ‘fast mitt i vill man bara hoppa ut genom fönstret’ – ungefär så. Och ju äldre man blir, ju mer elände har man hunnit se, så jag vankar runt och hoppas att allt ska gå bra. Det är inte självklart.