Morgonpromenaden i bokskogen i morse, grönskan glesnar, men det är fortfarande så vackert. Och jag försökte tänka på att förra året gick jag ut nästan varenda morgon två månader till. Sen kom snön,som jag inte vill tänka på.

Och maken och jag åkte till den mest välbekanta kyrkan, där kroppen alldeles automatiskt anpassar sig till bänken, jag sitter aldrig så nån annanstans. Många barn i lite olika storlekar, dop av en liten fin gosse med en pappa som med stark engelsk (amerikansk?) accent läste en tackbön. Och jag tittade på konfirmanderna ett par rader längre fram och tänkte att jag antagligen var med på dom flestas dop där också. Och gåvan som räcks med bröd och vin, den vackraste kalken. Efteråt hittade jag en femma i jackfickan, så jag kunde tända ett ljus.

Och hemma råder friden nu, maken vilar och på mitt sätt gör jag det också. Ska alldeles nu göra en mugg kaffe med mjölk och titta lite i tidningen och röra ihop kyckling i ugn enligt ett recept av Paolo Roberto.