tisdag, 24 september, 2013


ja, jag vet att jag tjatar, men det är för tillfället det som ligger mig närmast. Och ibland undrar jag om den nånsin går över, jag tror inte det egentligen, men jag har hoppats länge. Fast när jag upptäckte att jag vaknar flera gånger på natten också dom här två nätterna då och då när maken är på avlastning, så kände jag att det är kört på nåt sätt. När man har små barn som vaknar är det väldigt jobbigt, men jag tänkte då när jag vacklade upp att det blir bättre sen. Väldigt få tonåringar ropar på att mamma ska komma. Så tänkte jag, jag får medge att jag inte tänkte så mycket då på det här när man väntar på att dom ska komma hem och så, men det blev en annan historia.

Men nu tänker jag inte så, jag tänker väl knappt alls när jag tar mig upp vid lite random tider på natten. Den här känslan av värme runt ögonhålorna. Svärtan under ögonen. Att somna ministunder – eller längre – på soffan, eller vilken stol som helst. Förresten behöver det inte vara stol heller, jag kan somna på golvet. Att sällan känna koncentrationen klicka in. Det blir väl inte annorlunda. Att gilla läget.

– jackan – precis klockan ett som han sa, han som ringde i morse. Och jag har aldrig kvitterat på en sån där skrivplatta, skoj med teknikens under. Hur den var? Jo tack, jag är nöjd, den var hade lite mer rosa rutor än mörkröda (som bilden hade) men det är helt OK. Maken tog en rätt misslyckad bild som jag skickade till Äldsta, men hon vet ju att dom är bra. Fast det stod i beskrivningen att det skulle finnas en liten innerficka och den måste vara väldigt liten för jag kan inte hitta den. Och dom flesta rutorna är blå och gröna och mönstret heter nåt med pixlar, och precis så ser den ut. Vi kommer att leva länge tillsammans tror jag. Kanske kommer det en liten skur snart?

har vi för tillfället. Balkongdörren i sovrummet är öppen och ytterdörren står också öppen. Maken är på promenad på svalgången, problemet är bara att han tydligen hittade den relativt nya (relativt snygga) grannfrun längst bort för ett långt samtal. Trevligt för honom fast det blir lite svalt här inne. Men nu är han tillbaka igen. Det tog en liten stund att komma igång igen efter tjugo minuter, men jag antar att det var värt det.

I dag är en sån där dag då det är bäst att blunda när man borstar tänderna, iofs sitter spegeln i badrummet så högt upp att jag mest ser pannan, men ändå. Maken vaknade först vid två och sen halv sju och sen kunde jag inte somna om. Då ser man lite extra skrynklig ut, det hjälper inte ens med den nyinköpta fuktkrämen från rosenserien, man kan inte begära mirakel så där.

Men min nya regnjacka kommer i eftermiddag ringde mobilen om. Och jag kan inte få ihop mobilen och datorn, men jag lovar berätta om det blir hemskt. Om det blir bra också.