av det här boalivet i går – jag hade redan när jag gjorde matlistan misstänkt nåt i den här vägen, så det blir minestronesoppa i dag. Och det är strålande vackert väder, jag satt nyss ute och det var varmt, underbart. Fast september snart är slut.

Så vitt jag vet sov maken hela natten dessutom, till kvart i sju. Själv vaknar jag ett antal gånger under natten numer, bara med känslan att jag kanske blir väckt snart. Och nej, jag går inte upp och kissar själv på nätterna. Hittills har jag inga såna önskemål, så det här vaknandet är helt onödigt. Allt är verkligen inte rationellt i livet.

Sen ringde Äldste mitt i grötkokandet i ett begravningsrelaterat ärende och jag tog luren på andra signalen, rätt startsnabb är jag, även om maken som har andra luren precis vid örat i sängen självklart hör det tydligt redan på första signalen. Men det gör inte så mycket. Han skulle ju ändå upp tio minuter senare. Och maken har luren alldeles bredvid sig på nätterna ifall jag skulle bli jättesjuk nån natt, man vet aldrig, och han skulle ha extremt svårt att ta sig ur sängen och ut till byrån i övre hallen där det fanns förut. Till nöds skulle han kunna använda den i dagsläget. Åtminstone vill jag kunna tänka det. Och jo, han har en telefonlista med lämpliga nummer bredvid den. Det är en hårfin linje mellan larvigt onödiga panikförberedelser och realism.