här. Jag öppnade påsen med lakrits. Så nu har jag slängt det som blev kvar efter en stunds tuggande. Så kan det gå. Och det skadar bara mig själv.

Annars är kycklingen klar efter sina fem timmar och klyftpotatisen är på god väg. Grått och hotande regn. Och när vi skulle gå ut ur kyrkan tänkte jag – ‘jag undrar hur det går med den dubbla mattkanten där?’ och sen tittade jag bort tre sekunder för jag skulle öppna ytterdörren och då höll maken precis på att ramla, men han rätade upp sig och jag störtade till och lyckades ordna upp det hela. Att jag glömmer att jag aldrig aldrig får tappa uppmärksamheten.

Och det behövs så lite för att få mig också ur kurs, fast det inte märks så påtagligt. Jag tror att jag skulle kunna sova två timmar på raken nu, men den möjligheten finns inte. Och jag kommer att tycka att det är så trevligt med eftermiddagen. Jag är lyckligt lottad med Äldste, svärdottern (som är mycket avhållen) och så lilla minsta.

Texten i dag handlade dels om mannen som ville att Jesus skulle hjälpa honom att skifta arv och dels om mannen som fick en otroligt rik skörd att han var tvungen att bygga nya förråd, men han dog från alla egendomarna. När vi åkte dit diskuterade maken jag fenomenet – även i dag – med arvsskiften som rör upp känslor. Jag kom för några år sen i kontakt med någon som gjort ett testamente och sen ändrat sig, man kan ju göra det när man fortfarande lever. Men den som hade räknat med 24 Mkr så där, blev obeskrivligt besviken över möjligheten att bara få fyra. Konflikter om man säger så. Life sucks.