söndag, 22 september, 2013


som finns på fb – vilken sorts djur skulle du vara? Svaret i dag är enkelt – boaorm som just ätit månadens hjort. Exakt så känns det efter dagens tvåårsfirande. Bulle, kolakaka, chokladmuffins, en bit av svärmors toscakaka (obligatorisk och väldigt god, hon bakar den alltid när Äldste finns i närheten eftersom han en gång i tolvårsåldern eller så sa att den var jättegod, och det är den, men ändå) och så rentav två bitar prinsesstårta. Och till det nån liter kaffe, jag dricker aldrig så mycket kaffe som hos dom. Och nu känner jag mig lite stoppad, typ. Som i stoppad korv.

Och det blev en lyckad eftermiddag, lilla minsta är ett betagande barn och hon blev väldigt lycklig över sin lilla väska och servisen i den. Och föräldrarna var glada att det var en tyst grej.

I morse läste jag understreckaren av Anders Mathlein i Sv D – jag kan inte länka, så intresserad får slå upp själv – ‘Skakig jakt på anden i flaskan’, mest om amerikanska författare och deras alltför intensiva alkoholkonsumtion, Hemingway, Tennessee Williams, Scott Fitzgerald och några till. Det finns inga enkla svar på varför dessa begåvade och produktiva män lät det mesta lösas upp i sprit. Mathlein skriver ‘Alkoholistens självömkan, förnekelse och hänsynslöshet är gemensamma drag’ och dom är väl gemensamma även om man inte råkar vara känd amerikansk författare, så vitt mig är bekant. Och T Williams skriver att de två huvudsakliga skälen för en man att dricka för mycket är 1 – han är vettskrämd för något och / eller 2 – han står inte ut med sanningen om något.
Och Mathlein slutar med – ‘Dessa sex amerikanska män hade sina skäl, precis som alla andra som dricker. Kanske får man nöja sig med Aksel Sandemoses konstaterande att livet inte är så lätt som nykteristerna tror’. Hur det är med det vet jag inte, jag är inte nykterist, men jag vet att det aldrig i något fall jag kommit i kontakt med, blivit lättare av överkonsumtion av alkohol. Rusets positiva sidor finns, visst, men aldrig som självmedicinering mot depression. Bakfylla och osäkerhet har aldrig gjort någon generös och ömsint. Rätta mig gärna om jag har fel.

här. Jag öppnade påsen med lakrits. Så nu har jag slängt det som blev kvar efter en stunds tuggande. Så kan det gå. Och det skadar bara mig själv.

Annars är kycklingen klar efter sina fem timmar och klyftpotatisen är på god väg. Grått och hotande regn. Och när vi skulle gå ut ur kyrkan tänkte jag – ‘jag undrar hur det går med den dubbla mattkanten där?’ och sen tittade jag bort tre sekunder för jag skulle öppna ytterdörren och då höll maken precis på att ramla, men han rätade upp sig och jag störtade till och lyckades ordna upp det hela. Att jag glömmer att jag aldrig aldrig får tappa uppmärksamheten.

Och det behövs så lite för att få mig också ur kurs, fast det inte märks så påtagligt. Jag tror att jag skulle kunna sova två timmar på raken nu, men den möjligheten finns inte. Och jag kommer att tycka att det är så trevligt med eftermiddagen. Jag är lyckligt lottad med Äldste, svärdottern (som är mycket avhållen) och så lilla minsta.

Texten i dag handlade dels om mannen som ville att Jesus skulle hjälpa honom att skifta arv och dels om mannen som fick en otroligt rik skörd att han var tvungen att bygga nya förråd, men han dog från alla egendomarna. När vi åkte dit diskuterade maken jag fenomenet – även i dag – med arvsskiften som rör upp känslor. Jag kom för några år sen i kontakt med någon som gjort ett testamente och sen ändrat sig, man kan ju göra det när man fortfarande lever. Men den som hade räknat med 24 Mkr så där, blev obeskrivligt besviken över möjligheten att bara få fyra. Konflikter om man säger så. Life sucks.