fredag, 20 september, 2013


man får på maxi med månadsbeskedet – nog är det lite (eller mycket) skrämmande att dom plockar ut saker man brukar köpa och rabatterar dom? Fast så mycket engelsk lakritskonfekt har jag nu inte köpt att jag förtjänade rabatt på just det. Fast jag köpte en liten påse, så det fungerar tydligen. Men eftersom jag just nu har en våldsamt stark karaktär så har jag inte öppnat den. Jag har tänkt att det eventuellt ska vänta till jag har en ny (lägre) tiotalssiffra på vågen. Då kan jag få vänta. Men om det dröjer för länge blir jag väl så deprimerad att jag öppnar påsen ändå. Jag känner mig, har jag öppnat påsen så är det kört. Snabbt.

Sen undrar jag förstås, lite självplågaraktigt så där, vad det kommer sig att jag plötsligt fått en läsare i Uppsala som plöjer igenom hela maj-juni 2011. Så roligt var det inte, så vitt jag minns. Och nån stackare i Ockelbo som också plågar sig igenom textmassor. Sånt kan man fundera över.

Och morgondagen bär sin egen plåga. Det är jag tacksam för.

mot blek himmel när jag cyklade hem  från maxi. Och nu är det ganska svart ute. Jag handlade sent i dag, det är bra. Och jag hittade ett par svarta mjukisbyxor till maken för 79 spänn utan märken på. Nu hoppas jag bara att dom inte luddar. Det fanns kycklingklubba också, såna där som man kan låta stå i ugnen i många timmar med rosmarin, citron, vitlök och mycket olivolja, alldeles underbart.

Det finns många saker i mitt liv som är bra, god mat hör dit. Och maken är en så godlynt person, vänlig och uppskattande. Det går inte en dag utan att han ger mig komplimanger. Det slår mig att jag sällan speglar den delen av vår verklighet, men den finns också. Det hindrar inte alls att han mellan varven driver mig till förtvivlan. Vårt liv är inte svart eller vitt. Liv är sällan det. Fast det är klart att vårt har en komplikationsgrad som dom flesta slipper.

– nä, så farligt är det väl inte. Men nu har jag beställt regnjackan i a f. Så nu kommer det väl inte att regna en droppe från mitten av nästa vecka. Och som sagt, eftersom jag inte är 2 m lång som modellerna, så kommer den att vara betydligt längre för mig, Äldsta mätte sin till 82 cm från axeln och det räcker en bra bit på både henne och mig. Fast som alltid när man köpt nåt dyrt så slår tanken till ‘tänk om det kommer att se alldeles förfärligt ut?’

Och jag var på banken med Yngstes av mig hopräknade myntlåda, 600 kr, som jag skulle sätta in på hans konto. En av femmorna såg annorlunda ut upptäckte jag, jubileumsmynt (beslutat och utgivet av Riksbanken) för Förenta Nationerna. Då vägrade banken att ta emot det. När jag kom hem googlade jag och det är klart att dom skulle tagit det. Det är värt det som står stämplat. Nu vet jag.

Och inte kunde banken skaffa mig lettiska pengar heller, det fanns inte i deras ‘sortiment’. Forex har, men F finns inte just här. Det blir till att göra en liten utflykt igen då.