så mycket som möjligt nu då. Morgondagen får väl bära sin egen börda. Och jag är djupt övertygad om att hur vi sen än gör, så kommer någon att bli missnöjd. Det är väl en realistisk utgångspunkt. Så är det ju, en del människor har den särskilda nådegåvan att efteråt kunna berätta hur det i stället borde ha gjorts. Och det är inte så enkelt, som en del säger, att man ska strunta i energitjuvar. En del sammanhang i livet tvingar en tillsammans med energitjuvar. Att ha så lite som möjligt att göra med dom, jo visst, men allt går inte att undvika. Inte i mitt liv i alla fall.

Men att göra så gott man kan, det får räknas som gott nog. Och regnet kommer att forsa ner. Men den här dagen gick kanske rentav bättre än väntat. Och i går pratade jag en lång stund med Yngste och i dag med Äldste. Mina söner är så bra. Döttrarna också. Jag är lyckligt lottad.