fredag, 13 september, 2013


i hela rummet helt plötsligt. Och det finns fem eller sex knoppar till. En tacksam växt som klarar min sporadiska omvårdnad. Annars har jag enbart orkidéer som också är rätt tåliga. Också en känsla av tacksamhet över en sorts oväntad gåva, den doftande korgen av flikiga vita blommor. Min mamma hade en sort med mer sammetslena blommor, men den här blommar flitigare.

I morgon hoppas jag att inget särskilt händer, i dag var det lite mycket liv och rörelse för min enkla smak. Och det vore en lättnad om natten skulle bjuda lite mer vila också. Jag vet självklart att maken måste få komma upp när han behöver, men det gör att jag numer de där två nätterna när jag är ensam, så sover jag ändå oroligt.

Och på söndag fyller lilla minsta två år, fast vi firar henne nästa söndag i närheten av oss. Det är åtminstone planen. Alla dessa planer. Ibland går dom i lås. Och kanske gör jag äppelkaka i morgon.

och det betyder inte så särskilt mycket tillfestande för vår del. Jag är bara tacksam att jag klarat dagen. Och jag har bokat tid hos entreprenören på måndag för svärmor och mig. Han råkar ha sin verksamhet i ett märkligt hus som för länge sen var restaurang, jag var förr i tiden där rätt ofta, och jag tror att jag höll ett av mitt livs bästa tal där en gång. Jag avtackade min oerhört avhållne första skolchef en underbar junikväll. Dörrhandtagen är f ö smidda i gjutjärn i form av ormhuvuden. Lite märkligt.

Men nu ska jag brygga vanligt enkelt té och plocka fram lite att tugga på. Sen tar jag ett glas vitt vin och minns åren som gått. Den avlidne morbrodern har ju varit en del av mitt liv också ganska många år. Många minnen samlar man på sig.

är jag allt. Och då har jag ändå inte fått tag på entreprenören än, men det kommer. Svärmor borde vara mer matt iofs. Vi åkte till större staden, utefter vägen sprack molnen upp och det blev varmt, riktigt varmt. Och när vi kom fram visade det sig att det pågår en ‘matmarknad’ den här helgen – horder av folk virrade runt och hade parkerat sina bilar på varenda ledig fläck – och dessutom hade man grävt upp hur många gator som helst för nåt projekt, så svärmor och jag körde runt och letade p-plats i minst en halvtimme. Och väl framme på myndigheten var det mer än fullt i lokalen. Svärmor tycker att jag är född långt bort, men dom flesta där var födda mycket längre bort, 

Och när det blev vår tur var det tveksamt om jag skulle gillas som ‘intygsgivare’ för kategori 1 var make, barn, eller barnbarn, kategori 2 arbetsgivare, kategori 3 myndighetsperson (tror jag) så jag fyllde i  kategori 4 och skrev ‘svärdotter sedan 1970-12-20’ och damen bakom skrivbordet sa att – ‘vi får väl se vad dom i Stockholm säger om det’. Vi får väl det. Det rök ur öronen på mig. Men svärmor såg pigg och rask ut på bilden. Och sen åkte vi hem.

mellan dagens aktiviteter. Maken var uppe tjugo i fem första gången. Sen kastade jag benen över kanten före halv åtta och bad mitt laudes och cyklade till maxi i dimman. Avstämning förstås ffg på evighet. När jag sätter nyckeln i dörren hemma ropar maken, han vill till badrummet igen. Jo då. Och sen ringde jag kyrkvaktmästaren och sen ringde svärmor och var trött och ledsen, men tänkte sig ev att stanna hos äldre brodern efter besöket på kyrkogården. Och jag sa att jag kommer tjugo över nio till henne. Sen gällde det att få gröten kokad och maken tvättad och påklädd också. Jag var lite sen till svärmor, men det gick ändå. Och lilla vägen till morbrodern håller på att få bredband, men lyckligtvis var fordonen inte där just då, så vi kunde hämta äldre brodern och ta med honom till kyrkogården.

Och vi uppsökte en av alla dessa gravar med släktingar, just den här var svärmors och brödernas farmor och farfar från början. Senast den brukades var av två åldriga syskon som bröderna skötte om till deras sista dagar, så kvarvarande broder var mycket nöjd med att få vila där. Och vi diskuterade hur man löser gravstenen. Och sen lyssnade vi på ringningen, vi stod i det fuktiga gräset och svärmor och hennes bror höll varandra i handen, så fina. Och han sa – ‘bror och jag stod här när det ringde för mor’ och jag tänkte att snart står jag här ensam. Fast nån annan kommer kanske med då.

Och sen bestämde dom att svärmor inte skulle stanna, morbrodern går ner till närmaste grannen och äter i kväll, bra så. Och jag hittade Äldstes laddare till telefonen som hamnat i en av påsarna med saker från sjukhuset i går.

Så har jag försökt ringa entreprenören utan resultat, men jag lyckades bättre med makens ena kusin, så där är informerat och klart. Svärmor och jag åker f ö för att fixa hennes leg senare i dag, hon är seg, ganska beundransvärd.

Jag försöker hålla ihop logistiken nu. Herre förbarma dig.