Äldste ringde på vägen till sjukhuset där makens morbror finns, en och en halv timme i mörker och regn. Och vi pratade an lång stund av hans resa. Och jag traskade under tiden runt i lägenheten och skurade handfat och putsade speglar i badrummen och plockade frenetiskt. Och visade maken hus på hemnet – det är en annan historia iofs – under tiden och plötsligt gav datorn, eller snarare anslutningen upp, så när maken skulle få se intressanta bilder så blev det bara vitt. Han trodde att det var mitt fel, men den gången var jag helt oskyldig. Det tog bortåt en timme innan datorn har börjat bete sig som folk igen, inget kom upp, varken bloggar eller fb. Men nu.

Och vi väntar. Maken borstar tänderna.