– det som ständigt rinner, nog verkar det vara på väg att rinna ut för yngste morbrodern. I måndags hade man tanken att han på fredag skulle flyttas till ett äldreboende i kommunen, men planer ändras.
När jag kom hem från kyrkan i skogen ringde Äldste efter ett par minuter och berättade att svärmor och äldste morbrodern är på sjukhuset nu, tillsammans med makens ene kusin. En dramatisk försämring har inträtt under dagen. Och i telefonen hittade jag ett meddelande på svararen från makens kusin som lät oerhört stressad om situationen. Så nu väntar vi. Och jag vet inte hur länge dom stannar där, hur länge dom kan och orkar. Ett långt liv som är på väg att ta slut, det är naturligt, men det är ändå en tomhet och sorg.
Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden.
Jag skall få se Herrens goda i de levandes land.
Må du i dag finna fridens ort.
september 11, 2013 at 8:14 e m
Det oundvikliga slutet är väl alltid sorlgligt och lämnar en tomhet efter sig även om den som försvinner levt ett långt och bra liv.
september 11, 2013 at 9:32 e m
Så är det. Och nu har vår Äldste tagit sig dit också.