lever ibland ett eget liv. Bredvid maken finns ju hans avhållna klocka-med-röda-siffror-i-taket. På dagen ser han inte siffrorna i taket – man kan köpa en svindyr som syns i dagsljus också, men där är vi inte än – och då händer det att han svänger på klockan för att se siffrorna på framsidan. Det hade tydligen hänt i går för han hade kommit åt nån av knapparna som reglerar väckningssignalen, som vi ALDRIG använder, men 00.01 brakade den igång och jag hade precis lagt mig ner, ovanligt tidigt för att vara jag, och jag fattade inte var det konstiga ljudet kom ifrån. Totalpanik rådde nån minut, men maken somnade om på ca två minuter.

Och jag har hunnit få påminnelsesms om paketen i Burträsk också.

Och jag tänker på dom som drabbas av den plötsliga katastrofen, hur den sen än ser ut, i sina liv.

I dag hade det f ö varit min mammas namnsdag, då förr i tiden innan man moderniserade namnen. Augusta. Hennes andranamn, alla kvinnor i hennes familj hette så. Så det gör inte jag. Men jag brukade ringa henne.