fungerar rutinerna sämre. En sån kväll var det i dag. Jag hörde att maken inte tagit av sig skjortan i badrummet (jo, jag hör sånt, röntgenhörsel) så jag sa – ‘du ska ta av skjortan också’. Ja visst. Så när jag kom in i badrummet för att hjälpa till med nattskjortan, så låg skjortan på golvet vid hans fötter och jag flyttade på den till högen med kläder som ska ner till tvättstugan. Och maken säger – ‘vad var det där?’ och jag – ‘det var bara jag som flyttade på skjortan, inga problem’. – ‘Men den ska ju inte ligga på golvet’. Jag- ‘fast det gör den ju alltid när du tagit av dig den’. Maken – ‘men då blir den ju lortig’. Jag – ‘men jag ska ju tvätta den och så lortigt är det inte på golvet att det är så speciellt mycket värre av det’. Maken – ‘ja, men den kan ju inte ligga på golvet, då blir den ju lortig och dammig’. Och där tyckte inte jag att vi kom så vidare mycket framåt i samtalet, men han ansåg att detta behövde diskuteras en stund till, för jag hade ju fel. Och mitt tålamod tar slut och jag ber honom sluta och då tycker han att jag är väldigt komisk, som har så mycket fel. 

Och trasslet var inte riktigt slut där, men nu ligger han i sängen och jag kan bara hoppas att han får en lugn natt. Jag också iofs. Så i morgon börjar vi på nytt igen.