söndag, 8 september, 2013


fungerar rutinerna sämre. En sån kväll var det i dag. Jag hörde att maken inte tagit av sig skjortan i badrummet (jo, jag hör sånt, röntgenhörsel) så jag sa – ‘du ska ta av skjortan också’. Ja visst. Så när jag kom in i badrummet för att hjälpa till med nattskjortan, så låg skjortan på golvet vid hans fötter och jag flyttade på den till högen med kläder som ska ner till tvättstugan. Och maken säger – ‘vad var det där?’ och jag – ‘det var bara jag som flyttade på skjortan, inga problem’. – ‘Men den ska ju inte ligga på golvet’. Jag- ‘fast det gör den ju alltid när du tagit av dig den’. Maken – ‘men då blir den ju lortig’. Jag – ‘men jag ska ju tvätta den och så lortigt är det inte på golvet att det är så speciellt mycket värre av det’. Maken – ‘ja, men den kan ju inte ligga på golvet, då blir den ju lortig och dammig’. Och där tyckte inte jag att vi kom så vidare mycket framåt i samtalet, men han ansåg att detta behövde diskuteras en stund till, för jag hade ju fel. Och mitt tålamod tar slut och jag ber honom sluta och då tycker han att jag är väldigt komisk, som har så mycket fel. 

Och trasslet var inte riktigt slut där, men nu ligger han i sängen och jag kan bara hoppas att han får en lugn natt. Jag också iofs. Så i morgon börjar vi på nytt igen. 

att lägga sig i soffan och titta på Finnkampen, eller avkopplande är inte rätt ord, snarare partiellt utsläckande av medvetandet. Ena sekunden tittar man på kvinnor med magrutor och nästa sekund har en timme gått och man = jag har dreglat på sin axel. Och sen tar det en stund innan man = jag är med igen.

Och middagen hittade jag i frysen. Så behändigt. Och jag insåg när jag tittade in att frysen nog skulle behöva frostas av, men jag antar att man kan vänta tills det är lite kallare i omgivningen. Och så dessa fönster som borde putsas. Och dammet som vilar på horisontella ytor i hemmet.

Och funderingarna runt familjesituationen, familj som i storfamilj då. Jag förstår att svärmors liv just nu är mycket kaotiskt, jag vet bara inte riktigt hur vi ska hjälpa henne på bästa sätt. Hon vill så mycket som inte går, inte för egen del utan för de älskade bröderna. En dag i taget nu och knappt det. Och jag tycker fortfarande att det här med ‘färdigbehandlad’ som en term för att man inte kan göra någon bra eller ens bättre inom sjukvården och att man därför ska någon annanstans – oklart vart, jag tycker allt att det inte är helt sympatiskt.

– här i morse att man knappast kan somna om om man låter vänster fot hänga utanför sängen, å andra sidan kan man inte somna om ifall man låter den ligga bredvid den andra heller. Det gör lite för ont. Så då är det lika bra att gå in i duschen.
Sen lärde jag mig att det tar en minut och tio sekunder att hämta tidningen nere i postfacket där den hamnar på söndagarna. Och jag hade satt kaffemuggen i mikron på en minut, så den hann pipa tre gånger innan jag hann in. Jag hoppas innerligt att det inte hördes upp till maken.

Sen har jag suttit ute med tidningen och kaffemuggen en liten stund. Och ingen cigarill så här dags på dagen. Det lärde jag mig inte i dag, det har jag kunnat ett bra tag.

Och nu ska jag gå ner till ikonerna och tacka Gud för jag får fira Jungfru Mariae födelsedag i dag.