förgäves i makens väska efter ytterligare ett par kalsonger. Borta. Så jag tog mig bort till boendet i dag också, och jo då, där fanns dom, alldeles nyss torktumlade. Men nu är dom hemma igen. Det var bra att dom återvänt till hemmet.

Och maken har pratat med svärmor som varit en sväng till yngste brodern, som för tillfället har ett helt paket slangar på alla upptänkliga håll i kroppen. Det är riktigt dåligt med honom. Och min fantastiske Äldste kämpar med mediciner som inte finns och mediciner som finns på fel ställen och apotekets rutiner och sjukvårdens helgrutiner och så svärmor och den äldste brodern också, han som i natt sovit 14 välbehövliga timmar, utmattad som han var efter lillebrors behov under gångna nätter. Och jag tänker på hur märkligt det är med livet, Äldste hade tittat in i sjukrummet och sett de tre mycket gamla, ganska lomhörda, syskonen sitta där tillsammans. En dag till.

Det känns lite svajigt att göra upp alltför detaljerade planer här just nu.