– alldeles strålande vackert. Det var dimmigt när jag vaknade. Ute alltså. Vacker musik till frukosten och ett och annat glatt fniss också. Värdinnan skulle på en kortare utflykt rätt tidigt så hon var tvungen att se piffig ut tidigare än jag, men jag kom i väg innan klockorna ringde till kyrkan i a f.  Jag gick under lindarna, fortfarande gröna, mycket vackert.

Efter den gemensamma bönen unnade jag mig en halvtimmes egen tystnad och sen en promenad. Jag försökte ringa maken när jag stod och tittade ut över vattnet, men han fanns tydligen inte bredvid telefonen. Jag hoppas att han har det bättre i dag, men säker är jag inte. Men jag får ta tillvara det som är runt omkring mig just nu.

Jag har det bra.