tisdag, 3 september, 2013


och jag har packat ner makens medicin i a f. Det mesta ser ordnat ut. Jag lade nyss undan svärmors Svensk Damtidning med rubrik om Madeleines babystress. Jag gissar att hon sa tihi om hon såg den själv. Ett lysande exempel på att allt som skrivs inte har med verkligheten att göra. Och jag gillade den blivande morfaderns avspända förhållande till blöjbyte, jag tror faktiskt inte att jag bytt på något av barnbarnen och jag är varken en särskilt hemsk mormor eller farmor för det. Tror jag. Fast jag känner kanske att det är lite tidigt att gå ut och berätta, men det har kanske att göra med stressen att alla stirrar på just hennes mage. Och jag minns när jag väntade Yngste och någon kom och ringde på vår dörr i ett (lite konstruerat) ärende och inte lyfte blicken till mitt ansikte utan envist stirrade mig i midjetrakten. Jag stängde dörren och fnissade högt och funderade på om jag skulle upplyst. Men jag behövde ju inte.

Och jag har nog blivit mormor så många gånger jag rimligen kan bli, däremot kommer jag så småningom att ha dubbelt så många som säger farmor. Så är det. Och då har, vad jag vet, Yngste inte kastat sig in i verksamheten än.

Det finns glädje i våra liv. Och förväntan. Mitt i allt.

‘instruktionslappen’ om vad maken behöver på avlastningen. Jag har ändrat att han måste få hjälp med det ena och det andra. Och jag ska säga det också. Tydligt. Och kan bara hoppas att det hjälper. Och jag har både skiftnyckel och skruvmejslar med för att kunna flytta toapappershållaren och jag har dessutom med en separat som jag ska kunna fästa med den medhavda powertejpen, om det kniper. Självklart också en separat lapp om att han måste få smärtstillande vid varje medicintillfälle, att sätta på dörren till medicinskåpet.

Det är mycket nu. Men jag är tacksam att detta boende ligger ett par hundra meter från vår bostad, så transportsträckan är minimal, så jag bör komma iväg ganska tidigt. Och jag har pratat med min värdinna, hon har inte ångrat sig. Mina dygn är ju en kombination av ivrigt pratande och en sorts retreat, tystnad inför Guds ansikte. Viktigt båda delarna för mig. Jag är så tacksam för denna möjlighet.

Vi har en vacker solnedgång här i kväll, men i morgon kanske jag kan se solen gå ner över sjön.

ändå. Jag kunde inte hålla mig helt där. Maken har ett litet bord (som jag gärna skulle byta ut, men han är fäst vid det) på sin högra sida när han sitter i fåtöljen, den älskade i grönt skinn. Och på detta bord staplar han böcker och tidningar och mer böcker. Han drar fram ur bokhyllan på sin vänstra sida och sen läser han femtio sidor och sen lägger han den uppslagen bredvid sig. Den kan vara bra att ha. Och alla tidskrifter med blanka sidor som ligger där och glider, dagens ex av dagstidning byter jag ut varje morgon, men allt det andra. Så i dag gjorde jag en försiktig utrensning.

Det är inte så väldigt mycket feng shui över vårt hem – jag såg f ö häromdan ett trädgårdsprogram om en kvinna som var f s-konsult. Hon skulle bli galen på riktigt hemma hos oss. Och inte kan vi ha toalocket nedfällt heller för att hålla flödet på korrekta feng shui nivåer, det skulle få väldigt negativa effekter för maken. Om man säger så. Och konsultens man lät på direkt fråga undslippa sig att ibland var det rätt jobbigt. Mmmm.

Jag har haft olika jobb där man ringde mycket. Inga problem, då hade jag ju ett uppdrag att ringa och prata. Men en del samtal är knepigare än andra. T ex alla dessa kontakter med kommunen om makens vård och avlastning. Då gruvar jag mig. Länge. Och nu skulle jag ringa upp det alldeles nya boendet som han ska till i morgon. Självklart var hon som jag fått nummer till på sammanträde. Det betyder att jag måste ta mig samman en gång till.

Jag försöker hålla mig lugn, inte stressa för mycket, men jag ska se till att det finns saker hemma i kylskåpet när jag kommer hem. Så jag ordnar det först och ringer igen då efteråt. Och då kan jag slå vad om att hon har gått för dagen.

Och vi åt ugnsrostade grönsaker med olivolja, balsamvinäger och honung över. Och lite basilika och timjan. Så långt bort från de tärnade morötterna och ljusgröna burkärtorna man kan komma, eftersom maken kommer att få sin beskärda del av dom de kommande två dygnen. Fast förra gången fick dom champinjonsoppa ena dagen och spenatsoppa andra.

Jag fegade ur och talade med hennes telefonsvarare.

i morse, det var trots allt +8 när jag traskade ut. Men det var riktigt skönt med solen på ryggen sista biten hemåt. Och nyss satt jag ute i solskenet, riktigt varmt, maken gick sin minipromenad i bara skjortan och hamnade borta hos   en av dom nyare grannarna. Han stod och pratade en lång stund och kom tillbaka och sa med ett milt leende – ‘ja, nu kan jag hela hennes livs historia’, fast riktigt så var det väl inte, men det är en gåva han har, det där att folk lätt berättar.

Och jag ska gå till torget och köpa lite grönsaker som ska ugnsrostas.

Och det var en sån där natt när maken vaknar halv fem första vändan, men jag kunde somna om till nästa gång, 7.15, och jag vet att många är pigga och alerta då, eller i a f uppe, så jag gick min lilla morgonpromenad och läste lite personliga böner innan jag cyklade till närmaste kyrkan. Och jag hann svänga förbi lådan där timrapporten för augusti ska läggas också. Så det kan bli pengar den här månaden också. Och jag minns att förra året fick jag semesterersättning, men den är ju bortbeslutad numer.