försenat var det, tåget Yngste åkte med i morse. Men det är en timmes marginal i Stockholm, så det går nog. Och maken sa – ‘han åker ju inte till norra Amerika iaf’, och jag vet det. Och jag är glad att han gör saker han gillar, att han har vänner, att han bor bra och tar hand om sig. Det är bra. Men när han har åkt tillåter jag mig att vara ledsen en stund. Och jag ställde undan den stora koppen med eklöv och rönnbär, som han dricker té ur här hemma. Och han sa att kanske kommer han hem nånting under hösten. Men jag vet hur det är, resan är lång och han har mycket att syssla med när han väl kommer fram, det blir nog inte av.

Och Äldstas familj är också på väg norrut, i mer makligt tempo i bilen. Måtte det gå bra för alla.

Jag får nog hämta en ny näsduk.