jag försöker tillägna mig makens tillstånd, visst är det bättre att ha dom än att enbart famla i mörkret. Men ibland hjälper det inte alls. Just nu t ex fastnade han i trappan, helt övertygad om att han inte stod på vänsterbenet, vilket är ganska bisarrt för den som står bredvid, – ‘men jag känner det ju inte’ – nej, men benet finns där, har funnits där hela livet. Och han vågar inte lite på det. Och blir alldeles panikslagen över att han inte kommer att komma någonstans. Det verkar rimligt för honom på något sätt att han kommer att tillbringa resten av sitt liv darrande i trappan utan vänsterben. Han är totalt utmattad nu. Fysiskt och psykiskt.
Jag är enbart psykiskt utmattad. Och undrar hur det ska bli. Ingen vet. Allas sjukdomshistoria är individuell.
Och jag känner att den ev avlastningen, som kanske blir av v 33, är väldigt välbehövlig.
Jag skulle önska att jag kunde mer, visste mer, orkade mer.
juli 31, 2013 at 10:03 e m
Ja att önska sig mer av kunskap och ork det vill vi nog alla och i ditt fall är det säkert en ännu starkare önskan än hos oss andra som inte är i din situation. Önskar jag kunde dela din börda men kan bara sända kära hälsningar till er båda.
juli 31, 2013 at 10:22 e m
Tack!
augusti 1, 2013 at 1:19 f m
Orka mer… Jag vet inte. Du orkar väl mer än de flesta ? Orka lite mindre, tycker Nica. Ingen begär nåt annat. Faktiskt. Och gör nån det- så, what the fuck (ursäkta franskan ) men det är bara du som vet vad DU går igenom. Sänder kraft å ja, ber för dig, finaste Liljalill. Visserligen katolik, men huvva, så orättrogen. Tror att Gud gillar mig ändå. Men, ja nu ber jag- för att du ska förstå att du bara behöver göra det du orkar (vilket är mycket ) å så ber jag om lite förståelse. Pöss
augusti 1, 2013 at 8:48 f m
Först raring – det är Gud som räknar, och Han håller nog reda på oss alla 🙂 och jag är tacksam för dig och alla omtänksamma.
Men av lite olika skäl är jag både lättad och oändligt trött just nu och när maken börjar härja (mer än vanligt) om detaljer blir det tungt.
augusti 1, 2013 at 4:43 e m
Alltså – jag menade förståelse för dig och din situation från andra runt omkring. Bara så du inte missuppfattat – (såg så konstigt ut när jag läste min kommentar nu:) Pöss! Å kärlek!!!
augusti 1, 2013 at 8:38 e m
Jag förstod. Tror jag 🙂 Kärlek till dig också!