onsdag, 31 juli, 2013


jag försöker tillägna mig makens tillstånd, visst är det bättre att ha dom än att enbart famla i mörkret. Men ibland hjälper det inte alls. Just nu t ex fastnade han i trappan, helt övertygad om att han inte stod på vänsterbenet, vilket är ganska bisarrt för den som står bredvid, – ‘men jag känner det ju inte’ – nej, men benet finns där, har funnits där hela livet. Och han vågar inte lite på det. Och blir alldeles panikslagen över att han inte kommer att komma någonstans. Det verkar rimligt för honom på något sätt att han kommer att tillbringa resten av sitt liv darrande i trappan utan vänsterben. Han är totalt utmattad nu. Fysiskt och psykiskt.

Jag är enbart psykiskt utmattad. Och undrar hur det ska bli. Ingen vet. Allas sjukdomshistoria är individuell.

Och jag känner att den ev avlastningen, som kanske blir av v 33, är väldigt välbehövlig.

Jag skulle önska att jag kunde mer, visste mer, orkade mer.

– fast nu var det övningskörning med Yngste. Han ska göra ett ryck med körkortet är det tänkt och behövde lite uppfriskande praktik med mor. I söndags tog vi första varvet – på mycket länge. Han var oerhört upprörd över att det inte precis gick som ett rinnande vatten. Men efter start-och-stopp på en öde parkering körde vi runt lite i den glesa trafiken för att han skulle få lite känsla. Och i kväll gjorde vi en ny vända. Väldigt mycket bättre, avslappnat och bra. Dragläge i backe. Backa. Jag tror betydligt mer på projektet nu.

Fast mina nyanlända tonerkasetter vill inte alls. Jag är upprörd. Och det hjälper ju inte. Jag får nog ta mig nåt lugnande. Ahlgrens fruktbilar hjälpte inte så vidare. Det hade jag kanske inte trott heller.

Jag överlevde. Jag tycker det är ännu obehagligare att gå till hygienisten än till tandläkaren. Och efter en halvtimmes skrapande och fixande överlevde jag resten bara genom att tänka – ‘jag kan resa mig upp och gå härifrån om det blir värre’. Fast jag satt kvar. Och jag har inga tandköttsfickor och jag sköter mig hyfsat. Jag hoppas behålla mina (väldigt lagade) tänder länge. Mamma hade löständer hela mitt liv.

Sen åkte jag förbi coop på hemvägen och köpte rökt lax, så det blev pasta med blandad lax, broccoli, citronrasp, cr fraîche och dill. Snabbt och gott.

Och ett sms har kommit om färgleveransen. Noga räknat har jag fått ett mail med tack för beställning, ett mail att man packar, ett mail att man sänt i väg och ett sms att man sänt i väg och ett att det kommer snart och nu ett att det har kommit. Lite överambitiöst kanske.

har inte riktigt landat än. Och vaddå – det är ju mer än tre timmar innan vi ska börja tugga. Och innan dess är det tandhygienisten, sista gången med just henne, fast jag antar att det inte blir nån skillnad.

Och det regnade lite kallt i morse så jag stannade fegt inne. Och har jag tur kommer väl mina billiga färgpatroner i dag eller i morgon. Men i morgon ska vi åka till havet, eller snarare till Äldsta som fyller år. Lilla hon, hon föddes en söndagskväll. Och Yngste följer med och stannar över natt, maken och jag åker hem på kvällen. Den egna sängen har sina förtjänster i synnerhet som jag där skulle behöva sova i överslaf, och tanken på att vackla ner på natten när maken ska till badrummet och han dessutom har svårigheter att ta sig ur undersängen – nej, man får anpassa sig. Och det är trevligt att alls kunna åka. Kanske kan jag bada.