som frenetiskt surrar runt när man tar i soppåsarna. Och jag bevakar mjölkpaketen som en hök och skruvar på korken så fort jag hinner. Maken tycker jag är lite manisk, men jag hatar verkligen att hälla upp och så ligger det en liten fluga där. Och jag viftar frenetiskt när jag stänger kylskåpet.

För ett par dagar sen stod det i lokaltidningen om en lycklig docent som hade funnit Europas tätaste bestånd av olika sorters blomflugor på några ynka kvadratmeter i närheten av där vi bodde förut. Vi har alla olika skäl till lycka, blomflugor – oavsett sort – ingår inte i mina.

Men jag har tömt dom ordentligt sopsorterade påsarna nu iaf. Det känns så härligt när det är gjort. En ny start på något sätt.

Och i morgon ska jag till tandhygienisten. När maken var där sa hon att det var sista gången dom sågs, för hon ska flytta. Men tydligen inte än då.