och samtidigt alldeles underbar. Jag satt ute nyss och läste om Winston Churchill. Jag gick in när grannen annonserade för sina döttrar att nu skulle dom läsa Bert. Absolut inget ont om Bert, men jag kände att jag inte behövde lyssna just på det. Tio meter bort runt hörnet är för nära även om man inte ser varann.

Och jag funderar över att det är så lätt att ta folk bakom en gardin och förmana och sen när det visar sig att förmaningen var ganska felaktig, så kan man inte ha stake nog att leta upp en annan gardin och be om ursäkt. Det hade inte behövts en gardin heller, tänker jag. Men jag lämnar ämnet. Det viktiga för min del var faktiskt att adekvat hjälp skulle ges till den som behövde. I do not lie and I do not feign. Sån är jag. På gott och ont.

Sen funderar jag – helt ytligt – över hur man reagerar när folk ger en hudkräm – ‘om du använder den här kommer det att bli alldeles fantastiskt’. Ja ha du, och den där lilla konstiga förpackningen – skulle den verkligen göra mer för mig än Estée Lauder och Dior i kombo? Skulle knappast tro det, min ålder är en faktor i sammanhanget också. Nån berättade om sin ilska när tio år yngre pojkvännen kom med en rynkkräm på hennes 40-årsdag. När jag fyllde 40 var jag rätt gravid, och säga vad man vill om maken, men rynkkräm kom han inte med. Jag fick en kaméring.