fredag, 26 juli, 2013


min mur av vita och ceriserandiga petunior och såg månen, alldeles orange, stiga över hustaken nyss och jag kände stor tacksamhet över att dagen slutade så mycket bättre än den började. Det är inte alltid det är så.

Och ingen åska har vi haft än. Natten är förmodligen nära definitionen för tropisk, alltså över 20 grader, balkongdörren står ganska öppen. Inga mygg. När jag skulle släcka lampan en kväll förra veckan studsade det ner en obehaglig insekt mot mig, men jag viftade till och den försvann, men sen vet jag inte – efter någon timme var det nånting som svepte över min panna och det undrade jag vad det var. Och en annan kväll när vi stod ute vinglade fladdermössen runt. Och skogsduvorna kuttrade nästan oavbrutet från lindarna. Här hör jag bara grannar som pratar nånstans, relativt tyst. Men i morgon kväll blir det fyrverkeri på torget, tanken är tydligen att hylla Herren och var och en får väl göra det på det sätt som verkar trevligt. Själv föredrar jag rökelse och gregorianik, men smaken är olika. Lite tystnad är inte heller fel för mig.

– lilla minsta hon är så underbar, lite blyg först, men sen går hon glatt till farfar och kramar honom och han kittlar henne professionellt med sin högra hand och hon fnissar lyckligt och tar två steg bort och kommer sen tillbaka.

När dom sen skulle gå pussade hon dockan hon tagit fram och lade ner den i den lilla röda dockvagnen min pappa gjorde till Äldsta, och sen körde hon mycket ordentligt in den under trappan där den står parkerad. Och sen pussade hon farfar hej då. Och tog nästan på sig sandalerna själv.

Och jag har hunnit sova en liten stund och tittar nu på mitt lätt avskavda nagellack, det är nog dags att ta en omgång med fötterna. Man kan alltid va snygg, som vi säger, även om det är lite klibbigt ute. Notera – jag klagar inte, det är underbart med sommar, inte minst eftersom det har varit lite tystare i omgivningen i dag.

– jo men visst. När jag hade sovit ca sju minuter i natt vaknade maken och ville till badrummet. OK. Och allt adrenalin slog till och jag var övertygad om att jag inte skulle lyckas somna igen, men det gjorde jag. Och liten morgonpromenad så småningom, morgonbön med nya människor att be för, plocka ihop frukosten – väldigt okoncentrerad faktiskt – och jag kan bara säga att den här idén med linfrön i gröten är inte så lockande för mig, konsistensen är inte kul längre, men maken gillar det väldigt mycket. Och det blev lite hektiskt, till slut sa jag att det var nog bäst att vi tog det lite lugnt nu en stund.

Och sen ringde Äldste och sa att dom tittar upp en liten stund under fm, det behövde handlas tydligen och då kan vi få träffa hittills lilla minsta, som lever ett gott sommarliv nu med badpool och det gröna gräset.

Och nu pinglar dörren.