lördag, 13 juli, 2013


gör att det är alldeles sagolikt att sitta ute sent. Ur min synpunkt sett vore det förstås ännu bättre om folk inte drog på sin musik inne och sen satte sig ute för att njuta av den. Men det är jag det. Och i går kunde jag trots två konkurrerande grannars musik ändå höra svalorna (ja, jag vet att det antagligen var tornseglare). Och i morgon bitti gissar jag att det är tyst. Jag kan inte riktigt veta om det blir promenad, men jag tänker inte stänga av klockan utan gå upp när den ringer.

Och i dag läste jag hur Gerda Karlfeldt skrev i sin dagbok om sin första promenad i bokskog, visserligen i Danmark, men precis så, höga stammar som ger en känsla av valv.

På något underligt sätt lyckades jag nästan glömma bort att det ska vara middag i morgon också, listan blev inte riktigt färdig där, men då fanns listan över mat-i-frysen som en räddare i nöden. Fylld lövbiff.

och bröderna. Svärmor hade bakat, förstås. Och hon tog med sig brödernas tvätt hem. Det är varmt. Yngste brodern slog flugor då och då. Och yngste brodern sa irriterat – ‘det är väl konstigt att alla hör så dåligt samtidigt’ och det kan man ju tycka. Samtidigt blir det lite komiskt då och då för den som fortfarande är hyfsat hörande. Men jag känner att nu behöver jag vila en liten stund, jag också. Eremit, det vore nånting det. Så nu tar jag mig trekvarts eremittillvaro. Lite tung i huvudet.

Precis när maken och jag skulle börja tugga på lunchen ringde telefonen. Yngste ringde från affären, jag hörde hur det brusade i bakgrunden, han undrade var man letar efter pepparrot, han skulle laga nånting efter ett engelskt recept. Lite förvånad och imponerad blev jag.

att jag störtade upp och tryckte av väckarklockan och bara dök tillbaka i sängen. Trekvart extra sömn. En liten stillsam förkylning bor nånstans i kroppen, helt onödigt.

Men vi kom upp, maken är duschad och tvätten snurrar. Och jag kom på att vi ska väl äta i dag igen. Sen. Just nu har energin gått åt till att grubbla över om jag ska klippa en dm innan jag tvättar håret och slutresultatet blir att jag väntar lite med det. Då borde jag naturligtvis störta mig in i badrummet och börja blaska. Men jag sitter ju här tydligen. Det är bra med beslut och ännu bättre med resultat.

För övrigt skriker jag obehärskat varenda gång jag har kontakt med diskmaskinen, underkorgens hjul ramlar av varenda gång. Inte allihop, men ett eller två, bara man tittar på den. Men i övrigt fungerar själva diskandet, så jag antar att det inte är nån idé att byta ut den. Och jag blir så alldeles onaturligt lycklig om jag nån enda gång lyckas få korgen både ut och in utan att hjulen far åt alla håll.