fredag, 12 juli, 2013


en liten stund hörde jag när han låg och vilade mitt på dagen. Det känns bra.

Och jag lyckades i leksaksaffären. Tror jag. Sen åt vi lax med mangosalsa. Också bra.

Och biblioteket hann jag inte på förmiddagen, men det är ju öppet på eftermiddagen också och man kan byta vanor ibland, t o m jag. Så jag cyklade i väg. Efter femtio meter träffade jag på en god vän och stannade lite, hon tyckte att vi borde träffas lite oftare och jag höll med. Men nu bryter ju semestrarna ut, men sen kanske. Och på biblioteket sprang jag på en annan bekant, som påstod att jag såg sommarfräsch ut och jag tackade artigt, men tänkte att då har man små anspråk. Men jag fick  tag på tre böcker, den första om Erik Axel och Gerda Karlfeldts märkliga liv läser jag som bäst. På hemvägen anropade en annan vän mig, jo man kan nog säga det, även om vi hade en lite ansträngd relation för femton år sen när hennes dotter skulle gifta sig och hade rört ihop tider och stunder och jag var ansvarig för organisationen, men hey! det är rätt länge sen och vi hade roligt nu. Det får väl räknas.

Sen har jag suttit och skrivit och skrivit ut på skrivaren som bara tickar på, på det allra mest effektiva sätt. Förträffligt.

Och cookies blev det också, med arbetsbesparande chokladdroppar, så jag slapp hacka. Två burkar i frysen.

En bra dag. Livet. Och ständigt närvarande minnen, älskad och saknad. Jo, också en bit av livets väv.

blir det när man får veta att någon som haft en plats i ens hjärta inte längre finns bland oss. Någon som jag, när jag var väldigt ung, trodde var stram och svår att komma nära. Jag hade fel, när några år hade gått upptäckte jag värmen och omtanken, humorn som glimmade till, förmågan att se tvärs igenom trams och ytligheter. Så roligt vi hade. Och så tacksam jag var över att jag fick upptäcka mitt misstag.

Och jag minns promenader i Rom, hotell i Falköping, promenader i Stockholm och Visby. Och hans ansiktsuttryck när han för sista gången omfamnade en annan vän, nu sen länge på andra sidan, taktfullheten i svåra situationer.

Mycket stor saknad.

på att mobilen ska ladda sig lite mer. Det är läge att dra till leksaksaffären för presentinköp, äldsta flickbarnbarnet är inga problem – tror jag – ömma modern hade sett ett par alternativ, men yngste gossen då. Han har bara sagt att han inte önskar sig lego. Så när jag ser alternativ fotar jag och skickar till Tvåan, som kan godkänna. Vi är visserligen inte där när han öppnar paketet, men jag vill ändå inte att han ska bli besviken.

Och självklart var mobilen nästan död. Den piggnar snart till, men den mottog lagom ett sms och då såg jag att sista sucken var nära, iofs för mig också, kändes det som. Men det är trevligt med sms.

Och morgonen blev lite sen och det var väldigt skönt att sitta ute i solskenet och läsa lite tidning. Jag undrar lite vagt om nån ser att jag inte tvättat håret innan jag kastar mig ut i shoppingspåret, och jo, ser det kanske nån gör, men jag skulle gissa att ingen bryr sig. En fördel med att ha uppnått en osynlig ålder.

Och nu ser jag att WP erbjuder sig att publicera plats för postandet också. Sällan.