måndag, 8 juli, 2013


är jag allt när fb erbjuder mig ‘fantastiska män i min närhet som söker äldre kvinnor’ – dom får allt fortsätt leta, trots att det utlovas ‘kvalitet’, vad nu det ska innebära. Däremot tittat jag lite längtande på klänningar som också annonseras, vackert böljande så där. Men jag behöver verkligen inga klänningar i vackra färger. Jag har ett antal svarta kjolar i olika längder, som lär räcka för alla sorters evenemang jag kan tänkas hamna i. Man kan väl säga att jag har två klänningar – en svart (nä??!) och en i limefärgat linne. Och dom sliter jag inte så väldigt på, den limefärgade köptes till Äldstes bröllop och det är ju snart fyra år sen.

Möjligen borde jag köpa nån ytterligare t-shirt – jag slängde ju häromdan – med längre korta ärmar, av hänsyn till omgivningen. Överarmarna. Inte precis som fru Obamas.

Och jag suckar lite för mig själv, ytterligare rensning borde till av kläder som gjort sitt.

känns fortfarande oroande ny här. Lätt osäker känsla. Men jag tog fram den, jag insåg att det man inte börjar på blir faktiskt aldrig färdigt heller. Så nu är jag klar med mitt lilla projekt. Ingen kan vara mer förvånad än jag själv.

Och jag minns plötsligt att det finns jordgubbar i svalskåpet.

Och jag pratade med Äldste, han ringde. Man kan väl säga att hans projekt är något mer omfattande än mina, i går hade han fått dra taggtråd t ex. Och andra planer finns, dom är hans, inte mina, så det är inte min sak att kommentera, men jag kan bara hoppas att allt ordnar sig. Som mamma har man ständigt barnens olika liv någonstans i hjärtat, och jag är en mor som aktar mig rätt mycket för att komma med synpunkter. Jag har fött och fostrat efter fattig förmåga, jag måste lita på att dom fattar rätt beslut och gör kloka val i situationer som är alldeles annorlunda än mitt liv. Och jag är fortfarande glad och tacksam över dom kloka människor som gifts in i min familj. Det händer när jag åker till kvällsmässan i skogen att jag går en sväng på kyrkogården där, bort till min svärsons mammas grav och tackar.

– det har man ju inte hos oss. Andra kan tycka att vi har semester hela tiden. Och jag är tacksam att jag inte längre måste stressa i väg nån annanstans på morgonen, inte längre behöver gapa på andra = barnen att nu är det verkligen dags, men jag jagar ju på mig själv lite grann då och då. Fast inte i morse. Och upp måste jag ju varje morgon ganska tidigt, men för det mesta lägger jag mig en stund till och just i morse blev det ända till kvart över åtta. Antagligen behövdes det. Sen satt jag en liten stund i solen på uteplatsen.

Och nu ska jag tänka ut en veckas mat igen och handla det mesta. Och jordgubbar. I går kväll fanns det inga hemma och ingen frukt heller – bara äpplen och det kan jag inte äta efter kvällstét – så vi åt var sin miniglass. Maken fick den vita, som är godast.

Det är en njutning att cykla hem efter handlandet med sol och värme i ansiktet.