– åtminstone temporärt. En fantastiskt varm dag. Jag somnade i solskenet på inglasade balkongen. Jag hade sällskap av Gerda Anttis Adamson och den är väl inte så munter, handlar om en dam som bor på boende. Och väldigt mycket känner jag igen från makens vistelser, alltför mycket. Och hon får den att gå under skinnet på ett sätt som jag kanske inte riktigt behöver och så var den dessutom ackompanjerad av Annie Lööfs energiska röst i talet från Almedalen, som maken lyssnade på. Och hennes förtjusning över att man kan välja vård kändes lite orealistisk just där jag satt.

Och maken har följt med i rapporteringen från Gotland på det mest tappra sätt. Jag – som för det mesta sitter på andra våningen – hör det hela på avstånd. Det räcker för mig.

Och jag har äntligen slängt penséerna som fanns kvar i sin låda, dom brukar ge upp vid midsommar så där. Så nu har vi en liten bukett blå – och en gul – penséer på köksbordet.