– i förmiddags var det +9 när vi åkte till kyrkan, lite mer nu, men jag fryser fortfarande. Trots att jag har rejält med kläder. Trötthetsfrysande, snarast. Men jag tog fram vågen och mätte upp mjölet och i morgon bitti har vi hembakade grahamslimpor, enklaste sorten – bara hälla mjölet i assistenten och sen degen i formar och så jäser dom 1 1/2 timme. Så arbetsinsatsen är minimal, det är mest det där att komma sig för. Lite segt att samla ihop sig. Jag har sagt det förut, möjligen läste jag det i Sagan om Ringen, man känner sig som för lite smör till en varm brödskiva, det tar slut innan man kommer till kanten. Och den lilla gnutta energi, som trots allt behövdes för att fixa till limpdegen, den var precis vad som fanns på lager. I förra bostaden hade jag nog lagt mig raklång på köksgolvet, men jag förstår att vi har mer insyn här.

Jag undrar vad som kan hända om man somnar med hakan på musplattan?