fredag, 28 juni, 2013


man samlar på sig i ett högst ordinärt liv numer. Jag lyckades hitta den lilla som kan ansluta telefonen till datorn. Nu funderar jag bara på om datorn kan hitta programvaran alldeles själv till detta. Det kanske går bättre om jag vid tillfälle frågar nån av sönerna. Det vill bara till att jag inte hinner tappa bort sladduslingen innan dess.

F ö saknar jag fortfarande sladden till våffeljärnet.

Och, inte helt otippat, somnade jag framför tv:n. Och vaknade av det väldigt högljudda inkallandet av ledamöter till utrikesnämnden där, det skallrade rejält. Det är maken som tycker att det är ett sevärt program. Själv försöker jag bara vakna helt, det tar en stund. Och jag tog ett djärvt beslut att inte baka limpor, det får bli lite köpt bröd. Otur bara att jag inte tänkte så i förmiddags, då hade jag kunnat handla det samtidigt som allt annat, men coop ligger två kvarters rask promenad bort.

Man får väldigt konstiga skrynklor på kinden när man sover som jag. Åtminstone hoppas jag att det beror på sömnen.

 

gräsmattan på gården. Jag slipper. Och jag har handlat. Alla dessa påsar som ska släpas hem fast vi bara är två. Och jag tänker på den som sa, när vi träffades nyss -‘ja, man får ju hjälpas åt’, en sån där replik man säger utan att tänka ett dugg, här är det bara jag som donar och  fixar. Och affären var fylld av folk som uppenbarligen har semester, ett litet barn körde runt på en minivagn och medföljande moder gjorde tre försök att hugga min vagn, men den lätte gick jag inte på – jag muttrade ‘it’s mine’ varenda gång.

Sen kom jag på att något kan man underlätta för sig, trots allt, så jag köpte chokladdroppar till nästa gång det ska bakas cookies, jag avskyr att hacka chokladen, kladd överallt. Och lokalproducerad honung till sonens nästa besök. Det gäller att handla när man kommer ihåg.

Och jag känner att det gäller att ta det lugnt i dag, jag som hela tiden tycker att jag gör för lite, men det hjälper inte, jag blir trött ändå. Återhämtning.