– lite motvilligt, men dock. Och natten var, för min del, ganska lugn. Innan jag somnade ville maken prata lite, men jag påpekade att det är betydligt lättare att somna om man är tyst s a s. Och då hör vi hur sonen tassar ner för trappan, öppnar frysen och lyfter på locket till cookies-burken. OK. En stund går. Och sen tassar sonen ytterligare en gång i trappan osv och vi brister ut i ett gemensamt fnissanfall. Men sen somnade iaf jag.

Och nu står lergrytan i ugnen med en kyckling med vitlök och paprikapulver. Jag har vikt ihop sonens rena tvätt, snart är det dags för hans tågresa norrut, till den egna bostaden. Men han kommer tillbaka om drygt två veckor, han har lovat Tvåan att passa lilla rottweilern och syskonbarn ska födelsedagsfiras, ev också svågrar och Äldsta, jag vet inte så noga.

Men sommaren tickar på. Oavsett att det i dag är svalt ute. Det kan bli varmare. Och jag får ta tag i mina vanor och ovanor.