att jag skulle få till nån mat i dag, men det går. Var enda gång. Hittills. Och i dag satt vi länge runt bordet, delar av familjen, sju personer, och åt pasta och italienska köttbullar, blandad sallad, ett glas rött för dom som var i ålder. Och sen den obligatoriska glassen med kolasås. Sen behövde vi äldre kaffe till pistagelängden och chokladtårtan.

Det är en glädje att sitta tillsammans, sent på eftermiddagen dök svärsonen upp efter jobbet och då blev det mer kaffe och chokladtårta. Rätt tacksam att jag trots allt gjorde den mindre storleken på tårta. Det är bara ytterst lite disk kvar, men först ska jag åka till kvällsmässan i kyrkan i skogen. Och tjugo över ett tittade jag på klockan och mindes att just då föddes han. Och jag minns att tio minuter innan lade jag handen på magen och tänkte att aldrig mer bär jag ett barn. Och min tacksamhet över att dom har, så vitt jag kan se, bra relationer sinsemellan är väldigt stor. På lördag kommer Äldsta till Tvåan för det traditionella sommarbesöket, två veckor brukar systrarna sitta och prata på den stora verandan där. Och deras barn leker i olika konstellationer.